Ah, allt på en och samma gång
Onsdag, onsdag, onsdag och jag har varit duktig.
Idag blev det en riktig hushållsdag så att säga. Jag bakade ännu mer bullar åt gottegrisarna här, var ute och gick med Stella, tvättade och lagade mat. Renarama husmor.
Efter det tog jag tramet in till stan och gick på bio med två goa svenska tjejer som jag inte tror jag har nämnt för er tidigare. De heter i alla fall Jenny och Martina och idag hade de även med sig en kompis, Jen, som bor här i Melbourne. Så det var en riktig toppenkväll med riktig sommarvärme för en gångs skull.
Jag har inte varit i Melbourne Central förut. Det är ett gigantisk shoppingcenter med flera våningar. Jag hade fått en beskrivning hur jag skulle ta mig dit och jag hittade det utan problem, det är så stort så det var svårt att missa. Springer in och tar mig upp till 3 våningen där bion skulle vara. Längst bort där bion borde vara hittar jag en skylt "Cinema" och sen en pil, snett framåt. Här kommer problemet. Skylten pekade rakt in i väggen!! Längs sidorna finns det massor av butiker, alla är stängda eftersom det var sent, rakt framför mig har jag en tom vägg och enligt skylten skulle bion ligga precis på den tomma väggen. Vad gör man!?!
Jag tar frustrerat upp telefonen och ringer Jenny som också var på väg och jag förklarade för henne att jag inte fick ihop det på grund av den här dumma väggen(!!) Samtidigt kommer det en vakt till mig och förklarar att bion ligger i andra byggnaden. Jaså? Det var ingen som hade sagt att shoppingcentret var så stort så det var två gigantiska byggnader och man måste korsa en väg emellan. Skylten pekade alltså rätt men utelämnade informationen om att korsa vägen och gå in i nästa byggnad. Shit, jag är inte van vid så här stora städer.
Hemfärden var ju också en historia för sig. Skulle ta tramet hem precis utanför shoppingcentret så jag stannar där och tjejerna går vidare till en annan hållplats de behövde gå till. Jag har ju som sagt inte varit i den här delen av stan innan och tjejerna brukade ta 96 hem förut så när de sa att jag kunde gå på där så var det ju lättast att stanna kvar. Efter ett tag upptäcker jag på den lilla tv- skärmen där schemat rullar att 96 inte alls går därifrån (?) och efter ytterligare en liten stund ser jag att jag kan ta nummer 16 hem också men att den har slutat gå. Jaha, vad gör man då. Samtidigt rullar tiden iväg och jag hade lovat att ringa upp en man angående ett jobb en viss tid och jag var tvungen att få tag på Paula innan för att kolla upp vissa tider och olyckligt nog svarar de inte på någon telefon när jag försöker få tag i dem. Det bara skrek om problem!! En sak jag har lärt mig att är i Melbourne är alla vägarna raka och sammankopplade som rektanglar så jag räknade ut hur jag skulle komma tillbaka till den platsen jag stigit av tramet (jag gick genom massa shoppingcenter för att ta mig till bion och på hemvägen var alla de shoppingcenterna stängda). Med andra ord traskade jag på, fortsatte gå på gatorna bredvid shoppingcenterna jag tidigare gått igenom. Efter ett ganska bra tag insåg jag att jag var så långt bort att till och med trafiken börjat bli lugn och dit jag skulle var verkligen centrum av själva stan så det var bara att gå tillbaka igen. Stressad över klockan, batteriet började ladda ur på telefonen då jag använt den för mycket då jag inte fick tag på folk. Ojoj, så det kan gå. Fick ringa Jenny igen som kan stan betydligt mycket bättre än jag och fråga lite. Tillslut hittade jag en hållplats till tramet där 96 an gick ifrån och tillslut fick jag ringa upp den här mannen om jobbet och jobbintervjun och efter det så ringde Paula och äntligen var allt lugnt igen.
Vilket stök och bök men det har varit en himla bra dag.
Nu måste jag gå och lägga mig, ska upp tiiiiidigt i morgon. (Blir upplockad redan vid halv 7)
Puss och godnatt
Kommentarer
Trackback